Att ta medicinen

För patienter är det logiskt att inte behöva medicin när man inte anser sig sjuk. Bristande sjukdomsinsikt är den största utmaningen vid behandling av psykossjukdom eftersom det motverkar behandlingsresultatet. Dessa tankar kan komma och gå eller vara mer ihållande över tid. Ett nära samarbete med sjukvården är därför mycket viktigt då obehandlad sjukdom leder till stora problem för individen över tid. Här kan uppmuntrande vänner och/eller anhöriga spela en viktig roll genom att se till att medicinen tas enligt läkarens anvisningar. Om man kan motivera personen att ta sin medicin som långverkande injektion så slipper man den dagliga konflikten kring ämnet och läkemedlet kan få verka och dämpa en del av dessa tankestörningar.

• Man känner sig återställd, vilket är bra och själva målsättningen med behandlingen, men detta kan förändras snabbt om man slutar med sin medicin. Diskutera alltid dessa funderingar med sjukvården.
• Biverkningarna är besvärande – om så är fallet ska ni prata med psykiatrisjuksköterskan eller psykiatern. Det kan gå att ändra dos eller byta till ett annat läkemedel.
• Medicineringen känns besvärlig att komma ihåg – även det bör tas upp med någon vårdansvarig. De kan då föreslå ett läkemedel som är lättare att komma ihåg t.ex. en injektion med två till fyra veckors mellanrum.
• Man tror att det är medicinen man blir sjuk av – läkemedel mot psykos har biverkningar men dessa orsakar inte symtom som är förenliga med psykossjukdom.
• Det kan vara svårt att komma ihåg att ta sin medicin. Psykossjukdom är delvis en ”tankesjukdom” och närminnet kan ibland svika en. Här är det bra att det finns någon som påminner om att dagligen ta medicinen alternativt att man tar en injektion med jämna intervall där sjukvården hjälper att kalla till besök för medicinering.